Sammanträffande

Jag gick länge och trånade på en ring som kompis hade köpt när hon var på Åland. Jag har alltid gillat smycken och speciellt ringar i silver så jag blev överförtjust när jag fick låna den för en dag.

Jag blev förälskad och bestämde mig för att beställa en likadan ring. Det tog bara någon vecka så kom den hem i ett brunt kuvert direkt i brevlådan. Silversmeden från Åland skrev ett personligt meddelande och önskade mig mycket lycka med mitt nya smycke och det blev snabbt min favoritring.

Ett halvår senare, på en isbrytare på väg ut till en kursgård i Stockholms skärgård för att påbörja en coachutbildning, var det en kvinna som uppmärksammade ringen. Hon sa med hög och klar stämma: ”Det där är ju min ring!”  Jag tittade frågande på henne: ”Hur menar du?” Hon svarade: ”Den där ringen har jag gjort, det är jag som är Giséla Linde, silversmeden från Åland.”

Hur stor är chansen för att smyckesdesignern som har tillverkat min älsklingsring ska sitta på samma båt som jag och gå samma utbildning? Helt magiskt!!!

Vilka sammanträffanden har du varit med om? Hör gärna av dig och berätta.

/Den nakna coachen 🙂

Dela med dig!
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • RSS
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Sammanträffande

  1. Hannah skriver:

    Väldigt märkvärdigt. Älskar när livet överraskar på det sättet.

    Var med om ett roligt sammanträffande på en middag hos goda vänner för ett par år sedan. Det är så osannorlikt att jag ville dela med mig av det. Jag hade rest ner till Malmö från Stockholm för att hälsa på en väninna. Med på middagen var min väninnas sambos kompis och vi börjar, som man brukar, prata om vad han arbetar med. ”Jag jobbar på Posten” säger han. ”Det gör min mamma med” säger jag och flinar, som om de skulle känna varandra. ”Ja, jag är inte brevbärare alltså”. ”Nej, inte min mamma heller, hon jobbar med ekonomi på Tomteboda” säger jag. ”Jaha! Jag är säljare och hade kontakt med någon därifrån idag. Vilket sammanträffande!” säger han. ”Om hon var trevlig var det säkert min mamma” skämtar jag. ”Ja, hon var väldigt trevlig och hjälpsam men jag kommer inte ihåg vad hon hette tyvärr. Hon hade nåt dubbelefternamn.” Vid det här laget börjar jag skratta och då säger han: ”Jo förresten, hon hette G***”. ”Min mamma heter G*** och har dubbelefternamn!” Naturligtvis är det min mamma han haft kontakt med. Det var så konstigt. Den här personen som jag träffar för första gången 70 mil hemifrån har idag pratat i telefon med min mamma. Och förutom det, vad var oddsen för att vi skulle komma fram till det!

    Det var min sammanträffande-story det…

  2. Vilken rysare! i positiv bemärkelse.
    🙂
    Kram I

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *