Naken

I vissa situationer kan jag känna mig dålig och mindre värd. Speciellt när jag jämför mig med andra som i mitt tycke verkar vara mycket bättre än jag. När jag blir medveten om att jag nedväderar mig själv så inser jag att min självkänsla inte är så stark som den brukar vara. Jag kränker min integritet genom att tillåta min eleka inre dialog. Aldrig i helvetet att jag skulle tillåta någon annan att säga så fula saker till mig.

Visst är det konstigt att det är ”ok” att vara elak mot sig själv!? Jag skulle aldrig drömma om att säga någonting liknande till de jag älskar!

Jag bär ofta mitt silversmycke ”Naken” som en påminnelse om att jag vill vara sann mot mig själv. Som du märker tappar jag bort fokus ibland och behöver hämta hem min kraft igen. Jag tänker inte censurera mina känslor och tankar längre. Jag vill tillåta allt jag känner. Det känns lite jobbigt för stunden men det går över så snart jag fokuserar på min andning och på min mittpunkt som sitter en liten bit nedanför min navel.

Hur gör du för att centrera dig och återfå fokus?

/Den nakna coachen 🙂

Dela med dig!
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • RSS
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Naken

  1. Pingback: Bussiga klubben! | Klokegård - En inspirerande föreläsare bloggar!

  2. Rose skriver:

    Jag lägger handen över hjärtat och går till min inre lugna plats! Återtar fokuset och andas lugnt! På min inre lugna plats råder harmoni, glädje och där kan ingen nå mig! Inga onda tankar, inga elaka kommentarer!

    Kram kram

  3. Lisbeth skriver:

    Vad fint skrivet. Det var verkligen naket. Själv använder jag Blossoms ”Din bok”. I den skriver jag ner saker som inte vill släppa mina tankar. Det finns inget facit till den här boken. Den är vacker att titta på och en del citat som tex: Allt du behöver finns redan inom dig. Känner jag mig riktigt värdelös tar jag till något handkraftigt tex städar
    Det rensar så att jag kan börja om på en annan tråd att följa. I mig måste det finnas en god självkänsla för trots att jag ligger och blir sparkad på är jag som dockan som vippar upp igen. Det gör ont jag gråter men av någon anledning så reser jag mig.
    Trots att livet har varit tufft eller tack vare att det varit tufft har jag fått förmågan att älska mig som jag är trots hårda törnar
    Vet inte hur det går att förstå vad jag skrev men jag formulerade det utifrån hur jag känner inte utifrån att andra ska förstå. Kram på dig o gillar ditt smycke

  4. Johanna skriver:

    Så otroligt fint smycke!
    och otroligt tänkvärda inlägg.Här skulle jag kunna läsa hur mycket som helst, och det ska jag, men i små doser så jag hinner ta in allt. men älskar verkligen när saker och ting, tankar och livsfilosofier kan konkretiseras i ett enda ord, bild, smycke, symbol….

    Ha en toppenkväll!
    Vi hörs mer! kram /Johanna

  5. Mia skriver:

    Livet är inte alltid enkelt.. Jag tror det är menat att vara så. Och att vi får olika med hinder beror ju på att vi orkar med olika. Eller hur vi ser på saker och ting.. Jag gillar att du kan var ärlig mot dig själv.. Sann nakenhet… Livet är en gåta till för att lösas brukar jag säga.. Vissa gåtor är svårare än andra… Förr hade jag en jätte jobbig inneboende röst i mitt huvud som hela tiden försökte få mig att göra andra saker än det jag velade.. Nu är rösten och jag kompisar och har sett vinsten i att sammarbeta…

    Efter mot gång kommer med gång…….Kramar till dig…

  6. Fröken Hulda skriver:

    Fortsätt vara ”naken” och aldrig mer nån censur. Det är det jag har min blogg till. Där skriver jag vad jag vill, när jag vill. Den som inte vill läsa om mina tillkortakommanden eller dåliga dagar kan bara klicka bort sidan. Lätt som en plätt. Det där med fokus däremot är det värre med. Jobbar på det. Svårt. Tar tid. Men som kloka Elisabeth skriver på Punctum Saliens… ”det tar tid att leva”. Alltså går inget att tvinga fram. Livet är som en berg-o-dal-bana emellanåt… å så måste det få vara. Har man aldrig mått skit tror jag det är svårt att uppskatta när man mår bra//Kram från Fr Hulda

  7. Tack för ett naket inlägg Linda! Vi har alla olika röster inom oss. Jag har inte en hård dommare som säger att jag är sämre. Jag har en liten rugguggla i offerkofta som kryper fram och undrar när ska de se dig Inger. Du som är bra, gör bra, är snäll osv, varför kommer inte du dit du vill? En som snackar ner mig på det sättet, gör mig liten och ämblig. En som väcker min avundsjuka för andras framgång och som inte fullt ut uppskattar det bra som kommer till mig. Jag har sedan några år valt att göra mig vän med den här. Se vad gott den tillför och tacka för det. Med den taktiken har den krympt.
    Du frågar efter hur jag centrerar mig igen. Återvända till vägen, den jag trots allt tror på. Att göra min egen läxa. Jag ger mig en dag att vara liten och skorpig, sen börjar jag gå vägen igen. Sedan infinner sig rätt känsla, eller vad jag behöver, så småningom.
    Jag tror precis som du säger att ett dagligt pass självkänslaträning behövs nu. Du vet, borsta tänderna varje dag… 🙂
    Du är fantastisk, unik och du inspirerar många att tänka i nya banor! Se din storhet, hylla den! Kramar Inger

  8. Åh, vilket härligt inlägg! Inspirerande att du är så naken. Igår frågade min dotter mig om man kan grilla naken! Och visst kan man det, man kan leva naken, eller hur.
    Jag har upptäckt att när det kommer nervärderande tankar så hjälper det att jag säger till mig själv att det där är bara tankar, det har ingenting med verkligheten att göra.Det låter kanske enkelt och det är det. Jag vill att det ska vara enkelt, inte behöva krångla till det för att må bra.
    För att hitta fokus så lyssnar jag på musik, dansar eller hänger mig i äppelträdet. Ja, inte ”hänger mig” så utan jag har en hängfåtölj i äppelträdet där jag tycker om att hänga, det är så skönt att vara ”viktlös”.
    Naturen är också bra för fokus och fysisk beröring. att kramas fungerar bra för mig och mitt fokus.

    Tack Linda för att du inspirerat mig till nästa blogginlägg!

    Kram i solen!

  9. Christine skriver:

    Mitt i prick, jag laddar för fullt med inspiration till att starta min bok, den inköpt sen länge, minst ett år, den är vacker inbunden med rött tyg och väntar på att få bli fylld. Men jag har inte riktigt vågat börja än…
    Jag samlar idéer & tankar på små lappar, hittar på en massa jag ”ska bara” saker, precis som dagarna inför en förlossning när man boar hemma, och just nu skyller på att jag skulle behöva ett vackert smalt gammaldags skrivbord 🙂 att sitta vid.
    Men jag måste börja ske snart, jag behöver bryta mitt dåliga mönster, samma problem som du Linda beskriver, det här går inte länge, jag måste lyfta blicken och se allt det fina som jag har och förhoppningsvis hitta mina möjligheter och staka ut mål…. allt detta saknar jag just nu, jag bara är och åker med.
    Men jag är rädd för att starta boken, jag vill så gärna att den ska förbli vacker, värd att återkomma till och bläddra i ofta, tänk om jag skriver fult.
    Hur gör ni andra i era böcker? Det skulle vara värdefullt att få lite inspirerande tips.
    Ha en underbar dag, jag har sommarlov (!) (äldst i klassen, ha ha)
    Kram Christine,
    PS. Tack Linda för dina tänkvärda ord

    • Hej tjej!

      Tack för din kommentar. För egen del så skriver jag ner saker som får mig att återkomma till känslan av det jag skriver om. Jag skriver fult och tänker inte ändra på det 😉 Det är min egen skrivstil och det är bara jag som ska läsa det. Ibland har jag färgpennor och ibland blyerts…för mig är känslan viktigare än utseendet.

      Och vem bestämmer vad som är fint eller fult förresten? För vem ska du skriva? Vem ska bedöma det du skrivit?

      Om du skulle ge ett gott råd till en god vän som stod inför samma utmaning som du gör…vad skulle du ge henne/honom för råd?

      Kram och lycka till med dig bok.

      /Linda

  10. Elisabeth skriver:

    Vet du, att jag var delvis inne i det i mitt senaste inlägg. Så det kan bli. Själv har jag en ”själbok” i vilken jag regelbundet skriver ner mina personliga mål, mina värderingar och mina prioriteringar. Den hjälper mig när jag glömmer och ibland måste jag ändra och uppdatera. Jag har också en drömbok i vilken jag skriver ner vad just jag drömmer om. Det är ju mitt liv det handlar om och ingen annans, min själ och mina drömmar. Detta med att jämföra sig, ibland undrar jag om det ligger i människans natur eller om det är en produkt av det konkurrensutsatta samhälle vi lever i. Vi är ju alla lika sårbara och utsatta och nakna som du skriver. Då borde vi ju egentligen vara mer rädda om varandra. En stor kram till dig.

  11. elenor skriver:

    Vet du att jag känner precis igen mej i det du beskriver, och jag tror att väldigt många människor känner såhär allt som oftast. Tyvärr. För det är verkligen dumt och inte ok att vara elak mot sej själv och förminska sej själv. Men det visar bara hur fruktansvärt svårt det verkligen är att nå en riktigt god och bra självkänsla som verkligen håller, alltid. Finns det någon människa på denna jord som aldrig någonsin tänker en dålig tanke om sej själv? Det är befriande ändå för människor som inte kan eller vill uttrycka sej med ord, att kunna läsa och känna igen sej, jag tror att det är en stor hjälp för många.
    Linda, jag önskar dej allt gott. Du är en människa som hela tiden strävar efter det goda och det fina både för dej själv och för andra! Och utan svårigheter så kan man så lätt glömma man bort vad man kämpar för. Ibland tänker jag att dumheter som kryper innanför skinnet ibland är som en spark i baken, att fortsätta kämpa, att inte glömma sitt ursprung och att inte mista förmågan att förstå och kunna leva sej in i sina medmänniskors situation.
    Kraaaaaam i Sommaren!

Lämna ett svar till linda@naknacoachen.se Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *