Valde flaskan före mig

Redan som barn fick jag lära mig att vuxna inte var att lita på. Gång på gång blev jag besviken och jag minns speciellt min 6-årsdag när min mormor skulle komma på mitt kalas men fick ”förhinder” för att hon valde flaskan före mig.

Alkoholen och jag har varit ovänner i många år. Som du kanske anar så har jag en rätt trasslig relation till Alkohol. Jag har varit både medberoende, närstående och ett offer för omständigheterna i alkoholismens spår.  Att leva med en Alkoholist under nästan 4 år var en riktig utmaning och jag körde min självkänsla totalt i botten. Jag trodde på fullt allvar att det var mitt fel när min partner drack och att jag led av överkänslighet mot alkohol.

Med tanke på att jag dessutom har många alkoholister i släkten så ligger jag i riskzonen för att också bli det. Missbruket i sig är inte ärftligt men man får en ökad känslighet mot alkohol. För egen del har jag valt att inte vilja föra den traditionen vidare och dricker tex. aldrig när mina barn är med eller för att döva mina känslor.

Om du vill kan du testa hur dina alkoholvanor ser ut. Jag har precis gjort testet, för visst bär jag fortfarande på en rädsla  att även jag ska trilla dit en dag.

/Den nakna coachen 🙂

 

Dela med dig!
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • RSS
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till Valde flaskan före mig

  1. Pingback: Hur luktar rädsla? |

  2. Latifah skriver:

    Vilket bra ämne du tar upp! Jag har under hela min livsgång, vilket är endast 15 år men känns så många mer, levt under svåra förhållanden. Haft/har en mamma som är både narkoman och alkolist, en kriminell pappa och ändå står jag här nu, har all min passion till fotboll och de jag älskar. Starkare än någonsin. Har dessutom bott i fosterfamilj en period, konstigt nog ska det få en att må bättre men jag kände mig så annorlunda och konstig gentemot andra ungdomar och det var ett ytterligare problem för mina axlar att bara. Just nu bor jag hemma hos min pappa, funkar bra till och från men känner att livet av för kort att slösa bort. Mina föräldrar är det viktigaste även vad de har gjort mot mig, så är det säkerligen för många. Det gäller bara att vara stark och ha mål i livet som man fokuserar sig på istället för att tänka på allt negativa. Man ska ta de dåliga förhållandena och göra till bra erfarenheter, då vet man i sin tur hur bra man vill behandla andra. Tack för en bra och inspirerande blogg. Kram Latifah

  3. Maria Daragan skriver:

    Tack att du finns Linda och gör (skriver) på ditt sätt!!!
    Bamsekram
    //Mos

  4. Spännande läsning 🙂
    Kram Marie

  5. Marianne skriver:

    Hittade av en händelse din blogg. Men det var nog meningen. Har själv dåliga erfarenhetar av alkohol i min närhet. Kanske jag skulle ta mig mod att försöka ”skriva av mig” om det i min blogg oxå. Kan du så kan jag. Tack för att du delade med dig och gav mig inspiration.

    • Tack själv!
      Det gläder mig att du blev inspirerad. Detta ämne berör väldigt många.
      Hoppas att du finner modet att skriva…om du vill förståss.

      Tror det är viktigt att vara lyhörd inför sig själv och att inte trampa på sin egen integritet. Man måste inte dela med sig…bara om det känns bra och är av egen fri vilja.

      Kram
      Linda

      (Den nakna coachen)

  6. Jag vet inte om ditt inlägg här inspirerade mig, det kändes inte så när jag läste men nu har jag hängt ut mig på min blogg. Ganska naken.

    Varm kram!

  7. Kristina skriver:

    Jag tittade in på din blogg föt att tacka för Rapsodineprodukterna som min Dotter Jenny vann hos dig. Jag har använt produkter därifrån i flera år. Vinsten gjorde mig jätteglad.
    När jag ändå var här så tittade jag mig omkring och tyckte mycket om din blogg. Det du skriver om alkohol förstår jag precis, har själv varit ute för detta. Ditt mod att skriva om detta beundrar jag.
    Har du tid och lust så vore jag glad om du tittade in på min blogg.
    Ha det så gott och tack än en gång.

    • Hej Kristina!

      Va´glad jag blir att du tittade in. Hoppas att du ska tycka om produkterna som din dotter vann i tävlingen hos mig.

      Tack för din fina feedback, jag ska genast besöka Din blogg.

      Må bäst!

      Kram
      Linda

  8. Alkohol har tyvärr den förmågan att lära barn att vuxna inte går att lita på. Tror att det är därför jag har så svårt att känna mig ”vuxen”.

    Önskar dig en härlig helg! Kram!

  9. All respekt till dig, min modiga och storhjärtade kollega.
    Kram
    Mattias

  10. Mia skriver:

    Jag ryser o läser… Visst är det ett gissel när livet har varit en ”gåta”.. Bra att du lyfter detta. Det dolda som man inte pratar om… Jag är på väg att skriva dagens blogginlägg… men en antydan till det du skrivit. För jag har blivit så påmind av min barndom de sista dagarna. Det är ju inte bara kul med kalas när det lyfts upp saker runt borde så man helst skulle vilja dra duken över huvudet. Be ens vänner om ursäkt.. de är min mor hon har levt i offer rollen hela sitt liv.. Ja hon gör det ännu men lägger skulden helt omedvetet på mig… Varför gör du inte?? så bara väller det ur henne…Jag har återigen fått flera svar på varför jag är som jag är… Stor styrkekramar till dig….

  11. Jag vet precis vad du pratar om. Min pappa gjorde så mot mig när jag var ca 6 år. Det har satt sina spår och gett mig mycket att arbeta med under livet. Men, det har gjort mig stark och jag har lärt mig väldigt mycket.

    Kramar till dig!

    /C

    • Det som inte dödar oss gör oss starkare 😉 (ursäkta uttrycket) men i mångt och mycket så stämmer det.

      Oftast går vi starkare ur våra motgångar och de flesta som upplevt svårigheter har en förmåga att njuta av livet och uppskatta de små sakerna i livet.

      Att genomgå så mycket smärta leder förhoppningsvis till lika mycket lycka.

      Kram och tack för att du delar med dig Cecilia!

      /Linda

      (Den nakna coachen)

  12. Fröken Hulda skriver:

    Kan bara instämma… tack för att du delar med dig! Jag har ingen personlig erfarenhet men har av nån anledning ALDRIG tyckt om alkohol. Jag hade turen att umgås med rätt personer i min ungdom. Med andra ord… kompisar som aldrig drev med mig för att jag inte drack när dom gjorde det. Visst kan jag ta ett glas vin när jag är ute med goda vänner och/eller till god mat… men ALDRIG ensam. Jag tycker helt enkelt inte det är så pass gott och för den delen tycker jag heller inte om att ta ett glas själv. Har dock sett bekanta som har släktingar med alkoholproblem och vad det kan göra med en hel familj. Med din inställning hoppas jag verkligen inte att du ”trillar dit”.
    Styrkekram

    • Hej tjej!

      Tack för din kommentar.
      Det låter som att du har haft turen att bli behandlad med respect. Superbra! Grattis!

      Jag tror och hoppas att jag inte kommer att ”trilla dit” men ibland finns det en liten oro som gnager trots att jag inte dricker speciellt mkt.
      Missbruksbeteenden är lätta att ta över…men jag bröt det för länge sedan.

      Jag varken missbrukar, mat, sex, godis eller alkohol. En gång i tiden missbrukade jag TV….hur konstigt det än kan låta.

      Hoppas att du får en fortsatt sund inställning till alkohol.

      Stor kraam

      /Linda

      (Den nakna coachen)

  13. Helen Lundberg skriver:

    Hej Linda,
    Jag har liknande bakgrund och det gör att jag lever med någon form av sorg som görs sig påmind lite då och då. Jag upplever också att bakgrunden gör självkänslan väldigt skör. Det krävs inte mycket för att jag ska ifrågasätta mitt eget värde. Jag gissar att det har med att göra att man en gång i tiden blev helt bortvald.

    Viktiga ord du förmedlar.
    Kram Helen

    • Viktiga rader även du förmedlar Helen! Jag förundras över hur många som har en liknande bakgrund. Jag förundras över de vuxna jag umgås med som tycker det är helt okej att bli full med sina barn omkring sig, och att andra vuxna också är fulla ihop med barnen. Jag har inga barn själv men blir alltid illa till mods då det är fest, middag och barnen är med och ingen har någon gräns för drickandet.
      Ni är fantastiska! Fortsätt vara de ni vill vara, ”det förflutna är inte detsamma som framtiden”
      Varma hälsningar
      inger

      • Tack Inger!

        Viktiga tankar du förmedlar. Det är många som inte ens reflekterar över att det skulle vara något konstigt med att dricka och blir berusade tillsammans med sina barn. Jag gissar att den vanliga inställningen är att det är bäst att barnen lär sig i tid och får en ”sund” inställning till drickandet.

        Ett barn uppmärksammar den personlighetsförändring som sker hos dig på ett mycket tidigare stadium än du själv gör. Det är de små nyanserna i att mamma eller pappa inte är som vanligt som kan vara skrämmande och läskigt till en början. Klart att barn lär sig och anpassar sig till drickandet men det är tragiskt när man ser barn ta ansvar för sina egna föräldrar.

        För egen del går jag gärna på fest med våra ungar. Att andra dricker rör mig inte i ryggen men jag väljer att vara närvarande med mina barn som en trygg vuxen.

        Ha det så bra
        Vi hörs

        Kram
        Linda

    • Hej Helen!

      Tack för att du delar med dig av din erfarenhet.
      Ja, det är lätt att ifrågasätta sitt eget värde när man har blivit bortvald som barn. Då var man maktlös.

      Nu är det Jag som styr mitt liv. Jag skulle aldrig tillåta att mina barn blir behandlade på samma sätt och jag har sett till att läka mina sår.

      Självkänslan är färskvara och behöver ständigt hållas uppdaterad.
      För egen del uppmärksammar jag de bitar jag är tacksam över och påminner mig själv om mina styrkor och positiva egenskaper. Jag lyssnar på min egen vilja och sätter ansvarsfulla gränser genom att säga Nej, när jag menar det, utan att få dåligt samvete 🙂

      Hur gör du för att stärka Din självkänsla?

      Stor kram och tack ännu en gång för att du delar med dig.

      /Linda

      (Den nakna coachen)

      • Helen Lundberg skriver:

        Hej Linda, och tack Inger.
        Jag har nog mycket att lära gällande min egen självkänsla. Den är för det mesta stark för att jag har jobbat rätt mycket med att bli hel och skuldfri. Min svaghet är att jag alldeles för sällan ber om hjälp. Jag ska liksom klara allt själv och det kostar. Så ibland får självkänslan sig en turn. Och då känns min bakgrund, då hamnar jag långt ner på ”bra självkänsla” skalan.

        Jag har jobbat med självkänslan på så sätt att jag med hjälp lärt mig att förstå mitt beteende och mina reaktioner. Då man växt upp som medberoende får man ett inbyggt överlevnadsbeteende som man tar med sig in i vuxenlivet. Ett tydligt beteende som jag hade med mig var kontrollbehov, jag vill veta vart alla i min omgivning är och vart de är på väg. Då jag fick instikt i att detta var ett beteende jag hade med mig från barndomen, för att jag själv skulle överleva då jag var liten, lärde jag mig att hantera detta på ett annat sätt. Det kröp annars på mig som ångest innan jag visste om det. Idag kan jag förstå och förklara för min omgivning varför jag alltid vill veta allt i förväg. Men jag jobbar också med att bryta det mönstret. Jag har en del kvar att jobba med, men det viktigaste är att jag har insikten i att det finns vissa tomrum och sorger att bearbeta.

        Må så gott
        Helen

  14. Linda! Tack för att du berättar. Nu vill jag bara få krama dig om en stund 🙂
    Inger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *