Hur klipper man navelsträngen till mamma?

Att våga gå emot mamma och göra revolt hör tonåren till. En smärtsam och jobbig process för båda inblandade, men nödvändig för en sund mamma-dotter-relationen i vuxen ålder. Men misströsta inte, det är aldrig för sent att göra sig fri för att sedan försöka hitta tillbaka igen.

I våras blev jag intervjuad av Colette Van Luik för ett reportage i Tidningen Kattis & Company (nr:5 2011) som handlar om vår relation till Mamma. I tidningen svarar jag på frågor om hur jobbigt det kan vara och hur du kan göra när du har behov av att klippa ”navelsträngen” till din mamma.

”Måste man klippa navelsträngen med mamma?”
Ja, när du inte blir respekterad eller när dina gränser ifrågasätts. Eller kanske om du ringer mamma flera gånger om dagen och det går ut över din relation till din partner.

”Hur vet man när det är dags att göra upp?”
När tankarna på dina problem med mamma upptar en stor del av din tid. Kanske du har fått sömnsvårigheter, ångest eller magont? Då är det dags att göra upp.

”Hur gör man det?”
Börja med att skriva ner dina tankar så du blir tydlig inför dig själv. Hur ser er relation ut? Hur skulle du vilja att den såg ut? Kom med konkreta förslag, tex: “Jag har behov av lugn och ro, därför ringer jag dig när jag har tid”.

”Och sedan?”
Säg som du känner, utan att skuldbelägga. Undvik att dras in i hennes känslor. Kanske hon blir arg, sårad eller ledsen och det är lätt att du reagerar likadant tillbaka. Kom ihåg att du inte gör det här för att vara taskig, utan för att förbättra er relation.

”Men om man inte klarar av att ses?”
Ring eller skriv ett brev, förklara varför du skriver och att du inte vill träffa henne just nu. Var ärlig, skriv “jag känner mig inte respekterad och vill inte bli avbruten, därför skriver jag till dig istället.”

”Vad händer sedan?”
Förhoppningsvis blir det bättre mellan er och ni kan närma er varandra, men försök att ha realistiska förväntningar. I vissa fall måste man dock bryta relationen helt och hållet under en tid.

Hur ser relationen till din mamma ut idag? Vad är det bästa med din mamma? Läs även relaterade tips hur man gör för att vara sann mot sig själv.

/Den nakna coachen 🙂

Dela med dig!
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • RSS
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Hur klipper man navelsträngen till mamma?

  1. Ett så viktigt inlägg! Väldigt viktigt att läsa för mammor också för att underlätta klippet!

    Önskar dig en härlig midsommar!

  2. Jag bröt med både mamma och pappa under en period. Allt ställdes på ända. Alla grundläggande värderingar de fostrat mig i var plötsligt inte gällande för dem. Jag blev arg, ledsen besviken och så j-la förvirrad! Skrev brev, som jag lämnade personligen. Mamma var martyr och grät, bröt ihop så fort vi skulle diskutera. Pappa var en hjälte för henne och blev arg på mig för att jag gjorde henne ledsen. Blä, suck, usch. Vi har en ny relation idag. Inte bättre, ny. De har en dotter de inte känner igen. En dotter de inte förstår. Men jag kunde inte gå någon annan väg om jag ville vara sann mot mig själv.
    Hade en kollega som själv var mamma, när jag berättade för henne om hur det var sa hon, ”hur länge ska du straffa din mamma?”. Tror hon pratade om sig själv. Man får inte alltid förståelse för sina tuffa fighter. Där får man allt vara stabil själv. Ja, sen fanns det många som var förstående och stöttande!
    Kärlek till dig Linda
    Inger

  3. Sofia Bernhard skriver:

    Oj vilka intressanta inlägg. Skulle jag träffa min mamma om hon inte var just min mamma? Nej jag skulle röra mig bort. Jag gör det nu med men när det finns små barn med i bilden som har en alldeles egen relation t mormor är det inte så lätt alla gånger. Det är en balansgång och en utmaning, min sista riktigt stora faktiskt, som jag inte får riktigt kläm på. Jag väljer att se det som en gåva, en ära att just jag fått en så stor utmaning. Eftersom vi inte får mer än Vi klarar av…
    Glad midsommar allihopa och tack för att
    Ni delar med er! Kram Sofia

  4. Kristina skriver:

    Det kan bli ett stort problem om man inte klipper navel strängen. Ett sätt är att gå in i tanken och klippa navelsträngen.
    Jag önskar dig en riktigt trevlig midsommar!

  5. Mia skriver:

    Kram Linda! Min mamma & jag har aldrig haft några band.. det har varit min mormor som jag haft som mamma. Mamma har bara varit något emellan. Sedan reportaget i TARA har hon tappat fotfästet helt.. Jag har inte några större problem för jag har inga sådana känslor. >Hon har valt sitt liv och jag har ju alltid varit så duktig så hon har ju aldrig behövts…Jag hänvisar henne till min Blogg…för där står min sanning som hon aldrig kan ta ifrån mig…

    Jag kan göra en doktors avhandling på denna sk relation……

    Njut kvällen//Kramen

  6. Fröken Hulda skriver:

    Tricky question det där med relationen till min mamma. Skrev nyligen ett inlägg efter ett möte med mamma. Kände dock att jag var tvungen att ta bort det OM någon ”obehörig” skulle hitta min blogg (kan inte lösenordsskydda inlägg). Det blev kanske FÖR privat… vad vet jag. Jag skrev ju bara vad jag kände och hur de flesta av våra möten tömmer mig på positiv energi. Men det är minsann inte lika lätt att ”göra slut” med sin mamma som med en energisugande vän. Faktiskt!

    • Tack för att du delar. Det är känslomässigt svårare med sin mamma men om man ställer sig frågan -Skulle vara vän med henne om hon var någon annan än din mamma?

      Kram
      Linda

    • Blir intrigerad och nyfiken -Vad är det värsta som skulle kunna hända om någon du inte vill ska läsa din blogg gör det?
      Kram
      Linda

      • Fröken Hulda skriver:

        Ja… vad är det värsta som kan hända? Att personen ifråga blir skitförbannad, stött, förnedrad, ledsen m.m. för att jag lämnat ut personen så där i cyberspace. Och??? Det är MIN blogg och jag borde få skriva om vad jag vill… men det ÄR inte så enkelt. Jag går kanske för långt ibland i mina ärliga inlägg… eller?

        • För mig så är det solklart att du skriver om Dig och det som Du känner. Du skriver inte skit om någon annan, du tar ansvar för dina känslor och Dig själv. Du lämnar ut dig själv och dina känslor! Det är upp till dig hur mycket du vill dela med dina läsare och om någon annan reagerar så gäller det ju att stå stadigt i ditt syfte med att skriva det du skrev.
          Du kan bara ta ansvar för dina egna känslor och dina egna åsikter…det kan Aldrig vara Ditt fel att eller hur någon annan reagerar. Det får de ta ansvar för själva.

          Jag förstår att det kan kännas jobbigt att bli bemött med ilska, gråt och anklagelser, men du har all rätt att tycka, tänka, skriva exakt vad du känner. För mig så kan du inte gå för långt så länge du håller dig till vad som är ditt och inte lägger skuld på någon annan.

          Kraam
          Linda

  7. Johanna skriver:

    precis som i alla andra relationer faktiskt, men det är som att mamma ska va extra helig… men vet sååå många som känner igen sig i det där, helt eller delvis.
    Har själv ofta haft sånna relationer med kompisar och ”gjort slut”.
    Det är något jag lärde mig av en av mina bästa vänner (som fortfarande är min vän men som gjorde slut med en nära vän till sig och hade det tufft med det)
    och senare rekomenderar ganska ofta till andra, men får ofta höjda ögonbryn mot det.
    Men vad är egentligen det för konstigt? Man ska ju göra sig av med sina energitjuvar och ibland (ofta) är det faktiskt ”vänner”.
    Både vänner, familj och relationer ska vara ömsesidigt!
    Och så fantastiskt det är när man känner som det står på ett vykort från hennes syster ”even if you weren’t my sister – I’d still choose you as a friend!”

    • Tack för din kommentar Johanna!

      Det är ibland väldigt svårt att bryta med sin mamma eftersom man oftast känslomässigt har starkare barn till sin mamma än till en vän. Inte sagt att det inte är svårt att bryta med en vän.

      Jag tror man kommer till en punkt då man känner att det får vara nog och det är tid att sätta en gräns.

      Relationer tycker jag ska vara ömsesidiga, meningsfulla och där man kan vara sig själv utan en massa skam, skuld och krav.

      Kram
      Linda

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *