Har du lyssnat?

Att finnas för någon som har det svårt är en självklarhet för mig. Ända sedan jag var barn har jag gillat att lyssna på problem. Det är en naturlig egenskap hos mig. Att lyssna är min styrka.

Jag lyssnar bortom orden och använder mig av alla mina sinnen i mötet med andra. I lyssnandet ingår även att lyssna på mig själv och min intuition.

För att jag själv ska förstå att du lyssnar så behöver jag ha ögonkontakt, se dina reaktioner på det jag berättar, samt få återkoppling på det jag har sagt.

Eftersom vi alla har olika sätt att uppfatta när någon lyssnar så brukar jag fråga mina klienter:
– Hur vet du att jag har lyssnat på dig? På vilket sätt vill du bli lyssnad på?

När någon verkligen lyssnar och hör mig så känner jag mig sedd, bekräftad, respekterad, accepterad, trygg mm. Hur känns det för dig när någon lyssnar ”på riktigt”?

/Den nakna coachen 🙂

Dela med dig!
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • RSS
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Har du lyssnat?

  1. Jag har gillat att lyssna till andra länge jag med. Men mitt lyssnande tog helt ny vändning 2007, förutom att jag vässade mitt lyssnande genom coachutbildningen – praktiken givetvis. Så vart det stort att börja lyssna på mig själv. Att hitta min intuition och våga tro på den. För mig är ett gott lyssnande på mig när jag får prata, får vara tyst, får följdfrågor men inga råd. Har aldrig gillat råd, har därför alltid varit en ”otacksam” vän att hjälpa 🙂 Och blev därför blixtförälskad i coaching! För där lyssnar man verkligen. Jag tror en del i den ”hemligheten” är att en god lyssnare inte söker förståelsen i den andres berättelse. Jag behöver inte förstå hur det är för dig, jag behöver lyssna. Förstår ni? 🙂 Ja för mig är det tydligt och en fantastiskt skön egenskap att använda i sitt lyssnande. När jag blir lyssnad på, på det sättet då mår jag fint!
    Kram på er,
    Inger

  2. Johanna skriver:

    Åh, önskar jag kunde lyssnas så!
    Är verkligen något jag vill förbättra, både lyssna på mig själv och på andra och att kunna som du skriver lyssna på sig själv också UTAN att tappa fokus på den man faktiskt lyssnar på….
    så jag är förste att erkänna att jag nog inte är en sån god lyssnare som jag skulle önska men försöker verkligen jobba med det… kanske måste man först lära sig lyssna på sig själv bara?
    mkt möjligt jag är kvar där….

  3. Mia skriver:

    Det är en skön känsla… att bli lyssnad på..För mig har det ju inte varit självklart att människor lyssnat förr…För fet och klok har ju vissa problem att ”gifta” sig för människor som dömer skalet istället för innehållet..

    Sedan jag klev över på denna sida världen… normal viktig..Så har det tagit tid att lita på människor som ska lyssna på mig..Mycket där som jag har gjort allt själv för ingen har lyssnat..

    Ja du vännen..jag lämnar lite utrymme till andra…..
    Kramar om//Mia

  4. Att känna att en annan människa lyssnar och hör vad jag säger lyfter mig som människa. Om jag pratar om något svårt med en annan människa och märker eller känner att personen inte lyssnar så blir jag frustrerad och ledsen.
    Jag är precis som du, Linda, en lyssnare.

    Vilken grymt snygg ring! Rockar fett!

  5. Fröken Hulda skriver:

    Att någon VERKLIGEN lyssnar tillhör inte vanligheterna. Inte alla som har den förmågan, men när det sker känner jag som du – bekräftelse och att det jag säger har betydelse! I mitt jobb MÅSTE jag kunna lyssna – även till det som inte blir sagt, så jag tror att jag är en god lyssnare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *