Tror du att du är någon eller?

För ungefär 15 år sedan hade jag inte insett mitt eget värde och därför lät jag andra trampa på mig. Jag var ett offer för omständigheter och sa inte ifrån när något var dåligt. Häromdagen insåg jag att det har hänt en hel del sedan dess och jag skulle aldrig acceptera samma saker idag som jag gjorde då. Allt från dålig service, respektlösa människor, kassa relationer till urusla hotellrum. Idag har jag lättare för att säga ifrån. Jag vet vad jag vill och jag kan be om det på ett trevligt sätt.

För ett tag sedan var jag på 40-års fest och efter middagen så frågade jag servitrisen om det fanns honung att få till mitt tea. (En relativt harmlös fråga kan man tycka) Då stirrade min bordherre rakt på mig och intog en helt annan attityd än tidigare. Med uppretad stämma säger han spydigt: ”Tror du att du är någon eller?”

Jag blev uppenbart förvånad över hans inställning och jag måste tillstå att jag dömde honom direkt och tyckte att han var ett pucko. En person som antagligen var väldigt styrd av Jante. Jag bestämde mig att detta inte skulle få förstöra min kväll.

Jag kan omöjligt gå tillbaka till den jag var. Om jag skulle anpassa mig efter andras smak och tycke så skulle mitt liv bli väldigt ofritt. Jag skulle tappa bort mig själv igen och det vill jag ju inte. Bara för att jag vet vad jag vill så betyder det inte att jag är förmer än någon annan eller arrogant, men det kan det ju tydligen tolkas som 😉

Det underlättar att veta vad man vill eftersom det ger större möjlighet att få det så.
Vet du vad du vill?

/Den nakna coachen 🙂

 

Dela med dig!
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • RSS
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Tror du att du är någon eller?

  1. Therese skriver:

    Jag hittade just hit när jag surfade runt. Och jag kommer att hälsa på igen! Inlägget gick in i hjärtat på mig och jag känner igen mig. Dock har jag inte kommit så långt på min väg ännu. Jag startade nyss min resa… Hälsn Therese

  2. Min resa började för inte så länge sen. För ca 5 år sen började jag inse att jag kanske inte är så värdelös och misslyckad som jag har sett mig. Började då med att gå ner i vikt, ca 25 kg, och det kan man ju inte kalla för ett misslyckande precis. Sen har allting bara kommit efterhand. Varje gång jag nu går in i mitten på jympagolvet och ställer mig där som Friskis-ledare så blir jag påmind om hur värdefull och betydande jag är. I alla fall för dom som har kommit dit som motionärer! Men det är inte lätt! Ibland kommer den där lilla djävulen och sätter sig axeln och talar om för mig hur värdelös och misslyckad jag är. Då gäller det att hitta tillbaks till rätt spår.

    Det var ju absolut ingen konstig fråga du ställde och jag tror att mannens svar mer handlar om att han kanske inte skulle våga ställa samma fråga.

  3. Att veta vem man är och vad man vill har hög Rockstjärnestatus.

    Du Rockar!

  4. Johanna skriver:

    Javisst, jag är supernöjd redan!
    Men jag gillar verkligen din ”gilla”-knapp på inläggen som leder direkt till spridning på facebook, vad är det för widget?

    och angående honungen…. så skönt det är när man mognat så i sig själv att det bara blir ett litet sting, om ens det, och sen kommer man på själv vad man håller på med och låter det rinna av.
    Har en vän som är fantastiskt och igår skrev hon på facebook:
    ”När folk sårar dig om och om igen, så skall du tänka på dem som sandpapper!
    De kanske river ditt hjärta och skadar dig lite, men till slut har du blivit polerad och len, och de har blivit värdelösa!!”

    Tycker den var klockren!
    ha en toppensöndag!

  5. Christina Hansson skriver:

    För mig ligger det inte så långt bak i tiden utan bara för 5 år sen var jag en person helt utan värde, i mina ögon i alla fall.
    Nu vet jag att jag är någon! Även om den gamla känslan ibland kommer smygande tillbaka. Då måste jag påminna mig själv om allt jag har gjort och gör!

    Det var ingen konstig fråga du ställde! Däremot så kände kanske din bordsherre att han också hade velat fråga nåt men inte vågade!

  6. När jag läser det det du skriver så kunde det lika gärna varit JAG! 😉

    Känner mycket väl igen mig i det – hur det var då – och hur det är nu 😉

    Jag tillåter inte någon att sätta sig på mig eller tala om för mig vad eller hur jag skall tänka, tycka eller bete mig. Jag är jag och om du inte gillar det så är det ditt val att inte vara i min närhet.

    För jag har gjort MITT val att vara just den person jag är och vill vara!

    Kramar i massor Ann@ ღ

  7. Honung? Ja vilken fräckhet Linda! 🙂 Vad det måste pågå grejer hos honom. Undrar när han verkligen kände efter vad han ville ha senast. Och dessutom sa det. Fascinerande. Och Du, jag älskar att Du vet vem du är, hittat dit och fortsätter utvecklas! 🙂
    Kram inger

  8. elenor skriver:

    Det var mej en arrogant bordsherre. Han skulle ta sej en klick honing själv så kan han vara sötare mot dej nästa gång ni hamnar på samma kalas!

  9. "M" skriver:

    Jag känner igen mig. Jag vet idag och jag vet vem jag är idag. För nästan lika lång tid sedan, 13 år sen träffade jag en man. När jag träffade honom var jag liksom mitt upp i livet och kunde egentligen ta språng ut i världen hur som helst, det gjorde jag inte. Vi blev sambo snabbt och han var gentil, världsvan, mogen och snäll.

    12 år senare klev jag ur det förhållandet som var både destruktivt, kuvande och helt fel. Trots det har mitt liv berikats med två underbara barn, resor, möten och en del bra stunder men hade det ändå inte varit för det förhållandet hade jag nog inte lärt känna mig själv och till slut tagit reda på vad jag vill, vem jag är och vad jag behöver. Det tog en resa, flera bedrövligheter och en del av mitt liv, men nu med mina biologiska rötter tillbaka efter separationen så v e t jag vad j a g vill.

    /M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *