Jag saknar dig!

En av mina bästa vänner dog av en hjärntumör 1995. Ibland saknar jag honom så fruktansvärt mycket. Jag önskar att han hade fått träffa mina ungar och att vi fått dela många mer skratt. Just i sommar har jag tänkt och längtat efter honom extra mycket. Jag känner sorg, saknad och är lite sur över att han inte berättade om sin sjukdom för mig.

Sista gången vi sågs gick vi på improvisationsteater ihop. Han såg till att jag fick komma upp på scenen och vara med och påverka hela föreställningen genom min egen improvisation. Wow, han måste ha vetat att han var sjuk då och jag gissar att han ville ge mig ett minne för livet.

Jag hade inte möjlighet att säga farväl men jag hoppas och tror att du vet hur tacksam jag är för alla gånger du lyssnat på mig och mina problem. Alltid stöttande och utan att döma. Tack för alla skratt och för att du lurade mig att tro att du skulle vara med i en Svensk-Tysk barnproduktion ;)…jäklar vad vi skrattade åt det 😀

Jan Trolin

Ta hand om dig vännen!
Skulle vara underbart härligt om du vill hälsa på vid tillfälle.

Kram
Linda

/Den nakna coachen 🙂

 

 

Dela med dig!
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • email
  • LinkedIn
  • RSS
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Jag saknar dig!

  1. Chatrine Karlsson skriver:

    Jag saknar dig också…. Tänker på dig…Du var min första bästa vän!!’jäklar va kul vi hade Janne 🙂 Är också lite sur att du inte talade om att du var sjuk… Vila i frid Janne

  2. Anna skriver:

    Vad mysigt att läs anågot om privatpersonen Jan och inte bara mediakillen.
    Jag var själv ung då jag såg honom på tv och jag har alltid kommit ihåg honom.
    Hörde att han gick bort alldeles för tidigt och tyckte klart det var tråkigt. Men som vän, nära vän är det ju en annan sak…helt annan.
    Jag har själv en vän som bestämde sig för att vandra en annan väg vid 21 års ålder, och heregud vad jag kan sakna honom än idag, 10 år senare. När jag tänker tillbaka var vi bara barn, men som du skrev, så många skratt man delade och så många man kanske trodde att man skulle hinna dela innan det tog slut.

    Om jag förstår din text rätt sa ni aldrig farväl till varandra, och det kan skava som sår som bara går upp fast man satt plåster på det. Huden spänner och det kliar. Jag r tacksam i det lilla att du ga mig en bit mänsklig Jan Trolin (det har gått en del rykten) och på så vis lever han vidare. Och du, klart han tittar inom då och då, det gör de alltid <3

  3. Mia skriver:

    Det är inte lätt när man blir kvar och andra går vidare..jag förstår vad du känner. Min allra bästa vän och kollega dog på 3 mån från frisk till en ängel 2003…. Saknaden är stor, tårarna kommer bara jag skriver dessa rader.. Hon var en fantastisk kvinna, vän, vi var som systrar då vi var ensambarn bägge, mamma till mina barns kamrater, bröllopsvittne på mitt bröllop…. men det är helt OK att sakna och sörja…

    kramar om <3

  4. 1987 körde min f.d pojkvän ihjäl sig. Under många år tänkte jag att han såg mig. Jag kom på mig själv när jag gjorde saker som han kanske skulle tyckt var töntiga.. att han såg. Det var lite fint. Jag tänkte på honom under många år. Funderade på hur det skulle gått för honom i livet. Vad skulle han hittat på, blivit osv.
    Kram I

    • Tack för att du delar Inger!
      Tragiskt att han körde ihjäl sig men fint att han var med dig. Det är svårt ibland, det skaver och gör ont.
      Jag är uppriktigt glad över att jag har träffat dig Inger och jag ser fram emot att få lära känna dig ännu bättre.
      Kram

      /Linda

  5. Christina skriver:

    Jag känner helt klart igen känslan du beskriver. Även om jag inte har en god vän som gått bort ännu, har jag ganska nyligt blivit föräldralös när mamma gick bort (pappa gick bort redan 1995). Det är en ny känsla när man blir familjens överhuvud och många gånger har jag tänkt tanken att jag skulle vilja ringa mamma. Men de har ju inte telefon däruppe…

  6. Vänner är värdefullt och det är tråkigt när man förlorar dom.

    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *